Även jag……

Varje dag ser jag mig själv i spegeln . De flesta gångerna tänker jag inte så mycket på hur jag ser ut . Jag försöker att rikta blicken mot det som är på insidan istället. Men ibland så är det omöjligt! i min blick ser jag en person som är densamma sedan femtiofem år. Men så skyms den personen av ytan, av ett åldrande ansikte, rynkor, kropp som släpper taget från skelettet, en åldrande kropp med skavanker, skador och mindre ork. En kropp som faktiskt har begränsningar och behöver mer återhämtning. Detta är som vi alla vet helt normalt! Och ändå…….

Jag tror att vi alla är lite rädda för att bli äldre. Mer eller mindre förstås men det finns nog en litet ängsligt och oförstående barn där längst in som inte förstår. Jag är ju densamma ! Varför ser inte min kropp ut som den gjorde och varför orkar den inte lika mycket??? Och varför ska jag egentligen orka lika mycket som jag gjorde när jag var 25? Vad skulle det bevisa? Kan jag kanske unna mig att vara lite “lat”, att låta min kropp få visa vägen…

Vi lever i en värld som talar om för oss att vi ska vara evigt unga. Evigt unga till kropp och själ fast vi vet att det är omöjligt. Inga krämer, mediciner eller naturpreparat kan ta bort det faktum att vi alla blir äldre. Och faktiskt ingen träning heller även om den kan hjälpa till att hålla oss friska och starkare lite längre.

I min roll som Yogalärare vill jag förmedla en känsla av acceptans. Till unga såväl som till äldre. Vi har de kroppar vi har och de har levt ett liv. Kanske vi kan se värdet i det, skönheten i att åldern skapar linjer i våra ansikten och att också vårat inre bär med sig erfarenheter från ett helt liv. Jag kämpar med min acceptans varje dag. Ibland lyckas jag ganska bra…….

Med värme /Annika

Leave a Reply