Tacksamhet ….

Det är tufft nu och det har varit tufft väldigt länge . Idag tog jag min första vaccindos . Samtidigt som jag måste erkänna att jag var väldigt nervös känns det oerhört skönt nu . Bortsett från att jag förmodligen blir mindre sjuk om jag får Covid-19 så har jag åtminstone gjort en solidarisk handling . Jag vet att det här är en mycket känslig fråga och att många inte håller med mig. Men jag har valt den här vägen . Jag har lidit så oerhört med de människor som har slitit i vården under det här året och kan inte föreställa mig hur stressigt och svårt dom har haft det . Så det här är första steget till att ge dom lite hopp om att det någon gång kan bli lite lugn , en semester, en jul , en tid får återhämtning…..

För den här sidan handlar just om det, återhämtning . På flera sätt. Jag har alldeles nyligen  spenderat fyra månader med just återhämtning. Mer eller mindre frivilligt.

Jag har under många år haft artros i bland annat höftleden . Jag har lyckats hantera det och tänkt att det kanske går att behandla på något sätt . Otaliga besök hos kiropraktorer, naprapater, sjukgymnaster och massörer men besvären bara tilltog. För några år sedan  fick jag till slut en röntgen som visade på artros i höften och ländryggen . Fram tills dess hade mitt liv fungerat och jag kunde till och med nonchalera smärtan som kom och gick . Det var när jag inte längre kunde gå utan smärta som jag insåg att jag måste göra något . Jag vill ju fortsätta att ha ett liv, träna och utöva yoga .

Så fick tid hos en ortoped som konstaterade ganska grav artros i höger höft . Så jag bestämde mig för att genomgå den där operationen och få en ny höftled . “En titan-höft!”, sa en bekant till mig någon månad efter operationen . “Vad coolt” ! Och nu kan jag faktiskt tänka att det är lite coolt . Och ganska fantastiskt!  Men jag hade ju precis bestämt mig att åka till Indien i fem månader . Och den upplevelsen ville jag verkligen inte skjuta på . Så jag sköt på operationen istället trots att jag visste att jag skulle ha ont och åkte iväg till fantastiska Goa i Indien . Köpte en cykel det första jag gjorde , som var mitt främsta färdmedel eftersom jag inte kunde gå utan smärta .

Månaderna gick och så kom då Covid! Ingen trodde från början att det var sant . Vi satt på stranden och diskuterade, läppjandes på våra lassis helt ovetande om vilken stor katastrof som närmade sig . Och till slut så var det bara att inse fakta . Jag var tvungen att åka hem och det snabbt som ögat innan flygplatsen stängde . Jag bokade en av de sista flygen som lämnade Goas flygplats ( det var INTE billigt) tillsammans med några brittiska vänner och efter en lång resa så landar jag till slut i Sverige igen.

Våren går , sommaren går och allt känns ganska lättsamt . Jag väntar på operationsbesked och till slut kommer det. I september får jag en ny höftled . Jag är tacksam , lite chockad och helt oförberedd på att det skulle ta nästan 4 månader att komma tillbaka. Tålamod, tålamod och tålamod ! Det var ordet som jag fick höra väldigt ofta och som jag sa till mig själv om och om igen .  Och till slut så ….

Jag är så fantastiskt glad att jag kan yoga igen , att jag kan jobba och att jag kan åka iväg och ta det där vaccinet .  Jag är inte riktigt bra än, jag kämpar med mina muskler och kanske det aldrig blir helt bra . Men jag kan röra mig , jag kan sitta ner och andas, meditera , lyssna på ljud omkring mig …. Jag är väldigt tacksam över att jag fick den här operationen, den här chansen . Jag är också tacksam över att jag har fått den här tiden att vara i stillhet ( det har verkligen inte varit lätt, det kan jag lova) , att vara närvarande i processen av läkande och arbeta med mitt tålamod . Jag är mycket tacksam !

 

/Annika

 

 

 

Leave a Reply